hannaericson

Så är det såhär det ska vara. Jag kom hem från jobbet igår,
till en tom lägenhet och satte mig och kollade på tv.
Somnade ensam. Vaknade nu och tog en dusch innan jobbet.
Sitter och äter frukost vid tvn, ensam.
Det är en konstig, men på ett sätt rätt så skönt.

Förövrigt, vilket känslovrak jag är. Upp och ner hela tiden.

Snart ska jag till jobbet och slita lite tills ikväll. Och sen imorgon är sista jobbdagen innan semester i två veckor. Det är nära. Riktigt nära. Och det är endast tre dagar kvar sedan är jag på väg till arlanda just nu. TRE DAGAR, TRE!! Sån sjuk bra tid att åka bort. Jag vill bara bort bort boooort. För jag orkar inte. När jag kommer tillbaka, ska jag aldrig mer titta tillbaka igen. Ska fokusera.

Bor iallafall helt och hållet i lägenheten nu. Känns rätt skönt faktiskt. Även fast just sovrummet är k a o s, av alla kartonger med kläder så kommer det snart att lösa sig. Måste få upp en del på viden och så vidare. Sen när jag fått köpa mitt vitrinskåp/bokhylla till vardagsrummet och en byrå till sovrummet så kommer det bli mycket hemtrevligare. Men framförallt när köksluckorna kommit, det ser ju inte klokt ut just nu. Detta kommer bli bra. Magkänslan är fin.

Dra åt helvete och tack för att du

gjorde detta enkelt för mig :)fyfan för dig

Så idag är det mycket som händer för sista gången..

Det var sista gången som jag hoppade tillsammans med tävlingsgruppen och med Magnus. Jag har sagt upp min plats och kommer inte att fortsätta till hösten. Så jävla sorgligt alltihopa bara. För jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men jag kan inte fortsätta. Jag missar alltför mycket eftersom att jag jobbar. Och jag måste sätta jobb i första hand nu. Frågan är ju bara; hur fan ska jag överleva? Det är ju ridningen som trots allt har hållt mig över ytan. Det är ju den som alltid fått mig att komma tillbaka efter hårda tider. Det är psykologi på hög nivå för en sån som mig. Tanken eller rättare sagt drömmen är väl att jag ska försöka hitta en häst som jag kan ha istället och utvecklas med. För om jag har en häst är det alltid lättare att anpassa det med jobbet istället för att man har fasta tider som jag ska rida på kvällarna, eftersom att jag ändå jobbar kvällar liksom. Mest iallafall. Fan det är en jävla röra hela skiten. Men är iallafall nöjd med min sista ridlektion. Jag hade min fina Nike, vi hoppade en bana, hade tävling.. och jag vann!







En annan grej är ju att idag är faktiskt sista natten som jag sover i mitt rum här hemma,
eller det kommer säkert hända fler gånger i och för sig. Men alltså.. jag flyttar imorgon.
Imorgon flyttar jag till MIN lägenhet där jag ska bo alldeles för mig själv. Shit. det är fan
så sjukt läskigt. Men det är dags nu. Dags för lilla mig att försöka bli stor och klara mig själv.
Själv kommer jag väl egentligen aldrig klara mig, men iallafall mer än vad jag gör nu.
Sluta vara beroende. Det är mitt mål. Det ända jag ska vara beroende av är mat.
Och.. ehm kanske godis också. Nemen allvarligt. Fan. Det här är ju sorgligt.
Nu ska jag kolla på Desperate Housewives istället. Sovgott, tänk inte på mig inte.

Någon borde ge dig en örfil och be dig öppna ögonen.
Någon borde ruska om dig och få dig att förstå vad du förstår.
Någon borde skrika i ditt öra så att du kanske får vett i skallen.
Någon borde titta dig i ögonen och berätta att du beter dig som skit.
Någon borde ta dig hand och leda dig rätt, för du är så fel ute.
Någon borde få dig att förstå att du förlorat något som du egentligen vill ha.

Jag vet varför du beter dig som du gör.
Jag vet varför du är iskall, en idiot och självisk.
Jag vet varför du inte har vettet till att göra rätt saker.
Jag vet varför du gör allt som du gör.
Frågan är: Har du ens någon aning om vad du håller på med?




Forgive, sounds good
Forget, I'm not sure I could

Jag saknade inte dig. Jag saknade egentligen bara våra vanor.
Jag kommer ihåg hur du var nu. Och den här sidan hatade jag.
Jag saknar inte dig, jag saknade inte dig, jag saknade bara våra ögonblick.
När jag tittar på dig så är det något som fattas. Dina ögon glittrar inte längre.
Ditt leende är inte densamma. Jag ser att du skrattar och jag ser att du ler.
Men jag ser igenom det. Eller så är jag helt ute och svamlar.
Du kanske är nöjd med livet. Men jag vet att du blickar tillbaka.
Jag brukade också göra det. Men jag ska sluta. Jag orkar inte mer.
Det är dags att lämna detta bakom sig. Jag får ingenting ut utav det,
förutom magont och dålig självkänsla.

Så idag är jag inne på min femte jobbdag, irad.
Imorgon är jag ledig, det känns skönt. Är lite sliten faktiskt.
Man blir fan sliten av att jobba kväll, strular till rytmerna liksom.
Jobbar inte på hela helgen, och nästa vecka jobbar jag endast
någon dag. Så nästa vecka koncentrerar jag mig på flytten.
De ska slipa golven på fredag och sedan har jag fritt fram att
flytta alla grejer. Så nu måste jag bara försöka packa också..
Det där med att packa är inte min starka sida. Men det är ju
inte så mycket... eller? Det jobbiga är när man ska rensa också.

Men NU innan jobbet ska jag ner på stan med Mickis och spendera
lite peeeeengar!

Jag var i lägenheten idag. Allt var tapetserat klart och sådär. Men luckorna till köket har inte kommit än. Annars vet jag inte vad som ska göras mer. Tror att de kanske skulle slipa golvet i vardagsrummet. Men är faktiskt inte helt säker. Jag borde vara så glad och lycklig. Men när jag går där. Så känner jag mig så ensam. Så sjukt jävla ensam. Jag har ju vetat hela tiden att jag ska bo själv och att det kommer att bli såhär. Men allt är så sorgligt. För jag har ändå alltid föreställt mig att jag skulle göra allt detta med dig. Välja tapeter, soffa, matbord, färger, allt. Nu gör jag det ensam istället. Tar alla bestlut själv. Och det känns konstigt, för ja frågade alltid om din åsikt. Men det går över snart. För egentligen är jag inte ensam. Inte om jag inte vill vara det. För tiderna förändras.

I'm gonna find a way to make it, without you.

Den ena kämpar.
Den andra ignorerar.
Det borde vara enkelt.
Men det är inte det ändå.

Så helgen har bestått av jobb, sol, och alkohol.
I fredags var jag faktiskt ledig. Så då tog jag och mina två vänner oss ut till sundbyholm för att sola. Men där blåste det så mycket, så vi tog oss in till stan och la oss på djurgården iställlet. Där brände det fint!
Sedan åkte jag och frida ut till balen som rinman hade på sundbyholm. Där mötte vi upp Tobbe, som vi sedan drog med in till stan för att käka Pizza på Djurgården igen. Och varför sitter jag här och svamlar om min helg när jag egentligen hatar att skriva om sånt? Nej. Nu lägger jag upp bilder istället.