hannaericson

Nu är allt igångsatt.
Advokaten har skickat ett brev till Camilla angående att vi vill häva köpet.

Jag är så delad.
En viss del känner att ääntligen så går allt igång så man kan gå vidare.
Den största delen är bara så ledsen över att försöka "bli av" med mitt hjärta.
För det är just det allt handlar om. Min fina, min vackra, min underbara prins.
Hur fan kunde vi hamna här?
Du var ju allt som jag önskat, allt och ännu mer.
Jag hade såna planer för oss, vi skulle kunnat komma långt.
Knäppt alla på näsan om min crazy horse.
(som va crazy av en anledning)

fan fan fan.
jag är så sjukt sjukt ledsen.
nu är allt igång.
allt detta overkliga är på riktigt.
fan fan fan.
jag kommer att sakna honom så.

Varför är det så svårt att visa hur man verkligen känner?
För alla runt omkring mig vet ju ändå att det inte är okej.
Jag vill inte prata om det, men jag vill det ändå.
Jag måste mentalt förbererad mig för det här.
Jag försöker men oavsett hur bra det går så kommer
jag aldrig att vara förberedd nog för det här.
jag försöker vara stark, men jag kan aldrig bli
stark nog, för i slutändan faller alla murar för den
här varelsen som har rört mitt hjärta något otroligt.
usch

Det här har varit det bästa året i mitt liv, men samtidigt det mest påfrestande för mitt psyke. Allt fram och tillbaka, upp och ner om hur vi ska göra, hur vi ska lösa, vad som är fel, är något fel, osv. aldrig har jag bara kunnat njuta av tiden tillsammans med min häst. min häst. ja, min häst. skit också!

Hur glad var jag här? Samma dag som vi hämtat hem honom.
Jag var så stolt över min fina, jag fick så mycket beröm.
Ingen visste ju nästan, för vi hade hållt det hemligt, så alla
blev chockade när vi kom till stallet med honom.
Jag kommer fortfarande ihåg lyckan när camilla berätta att han
hade klass 1 plåtar på röntgen. Jag lyfte upp william och snurrade
runt av ren lycka. Sen kom tårarna, glädjetårarna.
Och detta var ju bara början.