Tåget
Sitter på tåget upp till Stockholm, borde egentligen läsa ett kapitel i tal och tanke boken men blir lätt så att jag sitter med ipaden istället. Oftast brukar jag kunna fokusera men just nu känner jag att det inte spelar någon roll om jag tar fram boken för jag kommer ändå inte kunna läsa.
Sjukt kallt är det också, -18!! Jag hade sån tur att Anton kunde köra mig till tåget, det är ju inte nådigt att gå i den här kylan. Men solen är framme och det gör det hela mycket mysigare, speciellt när man kan sitta här inne och titta ut.
Igår hade jag tänkt sitta på min loppa för först gången på 7 veckor men det var så nedrans kallt igår också så jag tänkte att jag skulle longera henne så att lite energi kunde försvinna. Men det slutade med att jag gick bredvid henne och så sprang vi tillsammans lite då och då. Hon är pigg!! Och hon blir piggare nu när det är såhär kallt.
Det hade vart en sak om den här energin gjorde att hon typ bara sprang fortare eller något men så är inte fallet, hon hoppar omkring överallt och har inte alls koll på sina fyra ben. Men det känns skön att få sätta igång henne igen. Rådberg var väldigt positiv när han var här i tisdags. Hon är inte helt ohalt på böjprov men det är så lite så det hoppas vi på att blistringen ska fixa. Mamma vart hur lycklig som helst när jag ringde och berättade hur det hade gått och sa att det var skönt att höra och att hon kunde andas ut. Jag kan inte hålla med henne, jag kan inte ands ut än. En förbättring har skett men hon är ju inte helt bra än. Vet inte vad som hänt med mitt positiva tänkande i såna här fall? Det försvann nog i samband med Cracken. Jag hoppas att Almondie kan visa mig fel, ge mig lite hopp om turen med livet igen.
Däremot så sov jag heeela natten dagen efter veterinären sa att hon blivit bättre, och det har inte hänt på, ja, sju veckor då. Sjukt! Så nu har jag sovit i två hela nätter :)
Nehe, om jag kanske skulle kika lite i boken ändå. Snart framme så då känner jag väl lite press iallafall ;)
