hannaericson

För, idag var jag arg. Väldigt arg och upprörd. Ledsen framförallt.

Jag undrar, vad har hänt med mig? Jag var aldrig sådan här förut. Jag har alltid varittyst, alltid tagit skit.  Men jag antar att man kommer till en punkt i livet då det bubblar över. Mamma tror att jag kommit i trots/tonårs åldern. För tydligen har jag aldrig varit där. Jag har alltid låtit agressioner vila, min bror har tagit över de flesta så det fanns inte mycket andrum kvar. Men jag undrar, Hur kan man såra någon som man älskar så mycket? Vad ger en rätt till att göra någon så ledsen? Varför är det lättare att bli arg på människor man älskar än på såna som man inte vet vilka de är? Men jag antar att man tar förgivet att folk som säger att de älskar oss, kommer fortsätta göra det trots hur man beter sig, trots att man har stora brister som man jobbar på. Men det är ändå rätt konstigt, man sk väl uppskatta det man har istället för att vara förjävlig mot dom. 

Jag är ingen öppen person. Det är många som inte är öppna personer. Om världen var lite mer öppen tror jag alla skulle vara lite mer vänliga mot varandra. Om man är öppen och ärlig, borde allt lösa sig? Men vissa saker är allt för svåra att prata om, då är det lättare att stänga folk ute än att ta hjälp av folk för att komma tillbaka till där man brukar vara. 

Jag var hos min mormor idag. Min mormor är min förebild här i livet. Hon är det bästa jag vet och jag älskar henne. Det är få som har så bra relation som hon och jag, tror iallafall jag. För nästan exakt en vecka sen gick hennes syster bort, hon bor i tyskland så jag har inget med henne att göra, men ändå. Jag har dragit mig från att gå till mormor, för jag vet inte vad man ska säga? När det handlar om döden och förluster blir allt så jobbigt. Jag menar, jag beklagar? det låter så ytligt till någon som betyder så mycket för en. Mormor har alltid funnits för mig och jag vill ju göra samma sak tillbaka. Varför är det så svårt? Känns som om att vad man än skulle säga så skulle det bara bli värre. Det är vid såna tillfällen man önskar att man var äldre,mognare och klokare.

Man skulle kunna tänka sig galen på sådan här. Och egentligen är det väl inte sånt här man ska skriva om i bloggen. Det är väl olika. Men skulle kunna hålla på förevigt. För saker är lättare att skriva om, än att prata om. 

Vad hade jag för poäng i det här? ingen tror jag.

Imorgon ska jag till stallet, tack för det. Måste få lite kärlek, ge lite kärlek.