hannaericson

Vart ska jag ta vägen?
Vart tog du vägen?
Vart ska jag flytta?
Vart ska jag göra av alla minnen?
Vad ska jag bli?
Vad ska jag plugga till?
Vad ska jag göra nu?
Vad är meningen med det här?
Är det meningen att det ska vara såhär?
Varför är jag ensam ikväll?
Varför är jag inte nöjd?
Varför har jag ont i magen?
Varför har jag en klump i halsen?
Varför ska jag vara så känslosam?
Varför ska jag lita på någon?
Varför litade jag på dig?
Varför skulle det bli såhär?

Det känns som att det går framåt, egentligen. Jag står inte kvar. Men på något sätt så gör jag det ändå. Det händer positiva grejer varje dag. Nya bitar som faller på plats i min värld som har varit så delat under en lång tid. Det börjar ordna sig. Mitt liv börjar bli helt igen. Men vart fan är den sista pusselbiten? Jag vet inte. För att.. Jag vet inte. Men egentligen vet jag. Alltså varför kan jag inte bara sluta tänka för en sekund? VARFÖR måste jag sitta och grubbla varenda jävla minut om allt och mig.


One thought of you is all it takes
to leave the rest of the world behind

Det är inte du. Det är inte vi. Det är inte jag.

Jag hoppas att ingen förstår.
Och om det är någon som förstår.
Kan den då förklara för mig vad jag känner?