hannaericson

Denna helg har faktiskt varit bland de bästa på väldigt väldigt länge.
Inte för att jag gjort något speciellt, har jobbat och så.
Men det har hänt en förändring. Det är något som jag väntat på länge.

I lördags var jag och kollade på en lägenhet. Alltså kärlek som fan. Var svårt att se hur den kommer se ut sen när jag är klar med den. Men potentialen finns, jag lovar. Planlösningen var bland de bästa. Den har allt jag vill ha förrutom badkar, men det kan jag faktiskt klara mig utan. Grejen är att det är en gammal tant som har bott där, hon är 98 år. Tapeterna var väl ungefär lika gamla också. Så därför kommer jag att få vara med och göra om, alltså bestämma alla tapeter osv så jag får det precis som jag vill ha det. Eventuellt ska golv fixas samt att köksluckorna kanske ska uppdateras med iallafall ny färg.
Läget är jätte bra, nära hem, nära jobbet, nära stan, nära ALLT!

Det är faktiskt som man säger. Det finns ingenting ont som inte har något gott med sig. Och varför allt detta inte hände innan var för att jag inte skulle fastnat i det där hjulet. Men nu är det som om att jag bara kan blicka framåt och det känns ruskigt bra att allt blir så positivt. Okej, inte allt. Självklart faller jag tillbaka ibland. Men det är bara att slå mig i ansiktet. Ett steg tillbaka och två steg fram. Så är det just nu, istället för tvärt om.

Saknaden är självklart stor på ett sätt. Men frågan är. Saknar jag dig, eller, saknar jag någon?