That´s how strong my love is
Tror att det är dags att blogga igen. Är i det stadiet för tillfället då det skulle vara skönt att skriva av sig någonstans.
Mitt natt har varit förjävlig. Typ tre timmars sömn. Max.
Igår var ingen bra dag. Det har varit ont om bra dagar på senaste tiden. Känns som att jag bara står och stampar på samma ställe och ingenting händer. Bor hemma, jobbar oregelbundet och rider fortfarande kvar i samma grupp på samma nivå. Känns så segt och frusterande.
Men igår efter ridningen var det bara som att något rann över och då äre inte lätt när man inte blir förstådd. Vad kommer att hända nu? Jag är inte redo för ett så tvärt beslut.
Ett stort problem är just ridningen. Det har ju varit min frihet, min största kärlek. Och även fast det har blivit roligare i ihoppningen sen vi bytte lärare så känns allt ändå fel. Detta är sedan vår grupp utökades med folk.. Jag vill köpa en häst, men jag har inte råd när jag samtidigt ska flytta hemifrån och sedan börja plugga om ett år. Och kan jag inte köpa häst, vad är då målet med min ridning? Allt känns bara så pissigt och det går inte ens att förklara men jag blir så sjukt frusterad och är ständigt irriterad. Har god lust att sluta. Men HUR kan man sluta med något som räddar mig från ALLT och då menar jag verkligen ALLT? Skulle jag inte ha ridningen skulle jag nog inte klara mig. På rikigt. Så mycket den har fixat åt mig. Men samtidigt nöjer jag mig inte längre med att bara rida mina två dagar.
Och om jag ska sluta, varför ska jag då ha praktik? OCH varför ska jag då söka in på hippologen? Varför?
Och till detta med att flytta. Känns som att alla har gjort det och jag bara står och stampar. Men egentligen är det inte så många. Men blir så frustrerad utav att bara vara här i mitt rum. Inga rutiner eller något. Vill bara få mitt eget place med mina grejer där vi kan vara du&jag ensamma.
Har möte på arbetsförmedlingen på torsdag och då ska dom få lösa detta åt mig. Någon ändring ska ske och efter det ska jag blir glad igen.
Endast Dennis har fått mig att må bra, men när han säger att jag inte är bra just nu så får man ändra inställning.
Men detta handlar om rädlsa, osäkerhet och otillräcklighet. Men jag tror att det är svårt att förstå.
Snacka om att komma till en punkt i sitt liv där man känner; vad håller jag på med?
Mitt natt har varit förjävlig. Typ tre timmars sömn. Max.
Igår var ingen bra dag. Det har varit ont om bra dagar på senaste tiden. Känns som att jag bara står och stampar på samma ställe och ingenting händer. Bor hemma, jobbar oregelbundet och rider fortfarande kvar i samma grupp på samma nivå. Känns så segt och frusterande.
Men igår efter ridningen var det bara som att något rann över och då äre inte lätt när man inte blir förstådd. Vad kommer att hända nu? Jag är inte redo för ett så tvärt beslut.
Ett stort problem är just ridningen. Det har ju varit min frihet, min största kärlek. Och även fast det har blivit roligare i ihoppningen sen vi bytte lärare så känns allt ändå fel. Detta är sedan vår grupp utökades med folk.. Jag vill köpa en häst, men jag har inte råd när jag samtidigt ska flytta hemifrån och sedan börja plugga om ett år. Och kan jag inte köpa häst, vad är då målet med min ridning? Allt känns bara så pissigt och det går inte ens att förklara men jag blir så sjukt frusterad och är ständigt irriterad. Har god lust att sluta. Men HUR kan man sluta med något som räddar mig från ALLT och då menar jag verkligen ALLT? Skulle jag inte ha ridningen skulle jag nog inte klara mig. På rikigt. Så mycket den har fixat åt mig. Men samtidigt nöjer jag mig inte längre med att bara rida mina två dagar.
Och om jag ska sluta, varför ska jag då ha praktik? OCH varför ska jag då söka in på hippologen? Varför?
Och till detta med att flytta. Känns som att alla har gjort det och jag bara står och stampar. Men egentligen är det inte så många. Men blir så frustrerad utav att bara vara här i mitt rum. Inga rutiner eller något. Vill bara få mitt eget place med mina grejer där vi kan vara du&jag ensamma.
Har möte på arbetsförmedlingen på torsdag och då ska dom få lösa detta åt mig. Någon ändring ska ske och efter det ska jag blir glad igen.
Endast Dennis har fått mig att må bra, men när han säger att jag inte är bra just nu så får man ändra inställning.
Men detta handlar om rädlsa, osäkerhet och otillräcklighet. Men jag tror att det är svårt att förstå.
Snacka om att komma till en punkt i sitt liv där man känner; vad håller jag på med?
Kommentarer
Postat av: frida
det kommer bli bättre :) <3
Trackback
