Call him Crack


Jag vet inte hur jag nånsin ska klara av att låta dig gå.
Min livskraft. Det gör ont i mig och jag dör lite inuti varje dag.

Jag kan inte förstå och på nåt sätt vägrar jag att inse vad som ska hända.
Jag skjuter det framför mig och pratar om det som om det inte vore något.
Endast på grund av att jag inte kan förstå att detta är sant.

Standing on the line between giving up
and seeing how much more I can take.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0