hannaericson

Varje gång jag känner mig opepp på att träna ska jag titta på typ top model eller Victorias secret. Då börjar inspirationen flöda för att få en bättre och starkare kropp. Har ännu mer på senaste haft ont i ryggen, oavsett om jag ansträngt den eller inte och detta beror förstårs på att jag inte tränat ordentligt.

När jag kommer hem ska jag byta om till träningskläder och smita ner till gymmet och svettas lite.

Sitter på tåget upp till Stockholm, borde egentligen läsa ett kapitel i tal och tanke boken men blir lätt så att jag sitter med ipaden istället. Oftast brukar jag kunna fokusera men just nu känner jag att det inte spelar någon roll om jag tar fram boken för jag kommer ändå inte kunna läsa.

Sjukt kallt är det också, -18!! Jag hade sån tur att Anton kunde köra mig till tåget, det är ju inte nådigt att gå i den här kylan. Men solen är framme och det gör det hela mycket mysigare, speciellt när man kan sitta här inne och titta ut.

Igår hade jag tänkt sitta på min loppa för först gången på 7 veckor men det var så nedrans kallt igår också så jag tänkte att jag skulle longera henne så att lite energi kunde försvinna. Men det slutade med att jag gick bredvid henne och så sprang vi tillsammans lite då och då. Hon är pigg!! Och hon blir piggare nu när det är såhär kallt.
Det hade vart en sak om den här energin gjorde att hon typ bara sprang fortare eller något men så är inte fallet, hon hoppar omkring överallt och har inte alls koll på sina fyra ben. Men det känns skön att få sätta igång henne igen. Rådberg var väldigt positiv när han var här i tisdags. Hon är inte helt ohalt på böjprov men det är så lite så det hoppas vi på att blistringen ska fixa. Mamma vart hur lycklig som helst när jag ringde och berättade hur det hade gått och sa att det var skönt att höra och att hon kunde andas ut. Jag kan inte hålla med henne, jag kan inte ands ut än. En förbättring har skett men hon är ju inte helt bra än. Vet inte vad som hänt med mitt positiva tänkande i såna här fall? Det försvann nog i samband med Cracken. Jag hoppas att Almondie kan visa mig fel, ge mig lite hopp om turen med livet igen.
Däremot så sov jag heeela natten dagen efter veterinären sa att hon blivit bättre, och det har inte hänt på, ja, sju veckor då. Sjukt! Så nu har jag sovit i två hela nätter :)

Nehe, om jag kanske skulle kika lite i boken ändå. Snart framme så då känner jag väl lite press iallafall ;)

Åkte hemifrån klockan halv sju i morse och kom hem... Nu! Jag kom hem till Eskilstuna vid tre, då var det bara hem och byta om för att köra Anton till jobbet och jag själv till stallet. Var i stallet ganska länge för att jag inte ens rider, det är så humla mysigt att bara gå omkring. Gå omkring och dona lite, prata med trevliga människor och pussa på en mysig mule lite då och då. Det är så himla härligt att höra min lilla pärla när hon gnäggar och muttrar när hon hör mig eller ser mig. Jag kan gå ut genom stalldörren på sidan av hennes box och sen när jag kommer in igen och går några steg så gnäggar hon lite lågt. Helt sjukt att hon bara känner igen mig på fotstegen. Cracken var väldigt fäst vid mig och följde mig hela tiden med blicken vart jag än gick och jag trodde inte att jag skulle uppleva en sån kontakt igen, men det har jag uppenbarligen fått med råge. Det är fet enda positiva med att ha en skadad häst, att man får lära känna varandra utanför ridningen, hon uppskattar när jag kommer dit och kliar henne i pannan eller på manken så att hon börja mumla med mulen i luften. Så underbart!

Just nu ligger jag i soffan klädd i Antons mjukiskläder och mina mystofflor, så himla skönt. Jag lämnade bilen till Anton på vägen hem från stallet så att jag inte skulle behöva gå ut igen, för nu vill jag bara ligga här med fötterna i vädret och bara slappna av efter en sådan här dag. Examinationen gick bra idag förresten, som vanligt inget att oroa sig över! Men något att oroa sig över är att Almondie ska skos imorgon, och det kan sluta hur som helst. Jag kommer nog ha en orolig natt framför mig. Har iallafall fått nytt lugnande utskrivet, hoppas på att det hjälper.

Nehe, nu ska jag kika på lite tv tills min Kärlek kommer hem.

Jag började en ny kurs förra onsdagen, imorgon har vi examination.
Kursen är alltså en vecka lång, helt sjukt. Jag har som vanligt varit trög på att komma igång att läsa så idag har jag en hel del att göra. Anton jobbar ikväll så det blir lättare att läsa när han inte är hemma. När han är hemma vill jag bara vara med honom, hitta på andra saker. Man kommer alltid på massa annat viktigt att göra när man ska sätta sig med böckerna , speciellt när böckerna är så ointressanta som de här. Mycket ska man läsa på nätet också, jag tycker att det är jobbigt att läsa på datorn. Det hade varit lättare om jag kom åt materialet på ipaden men det fungerar inte. Nehe, ta tag i plugget kanske. Så att jag är lite förberedd imorgon.

Idag överbevisade jag Anton att man visst kan bygga en hage mitt i vintern med is på marken. Igår hade vi en liten tvist och han sa att det ALDRIG skulle gå. Nej nu jäklar tänkte jag. Envis som man är så står nu hagen där, redo för min tjej imorgon bitti. Jag skickade ett mms med bilden och en liten knäckande text till honom som en knäpp på näsan!! Man ska fasen inte säga att det aldrig går förrän man har provat.

Annars så har vi fixat vårt tredje rum som hittills har varit ett skräprum. Skrivbordet hämtade vi igår och idag sorterades lite pärmar in i skåpet och all skit rensades ut. Så nu har jag ett ställe att plugga på i fred. Ska bli så skön. Nu vill jag bara ha det ommålat så att jag kan sätta upp hyllor och tavlor på väggarna så att det blir lite mer hemtrevligt.

Tentan är halvfärdig. Sätter jag mig med den imorgon efter att jag släppt ut Almondie så borde den bli klar. Hade tittat fel på inlämningsdatum så har en extra dag på mig till och med :) nedrans skönt!! Då kan jag i värsta fall peta lite på den på tisdag men hoppas att jag slipper det.

Det var ett bra drag det här med att börja blogga igen. Vill skriva hela tiden men har inte så mycket att skriva om. Känns som att jag bara klagar, men den perioden är nog snart över. Januari är en lite halvtråkig månad med dålig ekonomi och det ena med det andra och sen Almondies skada på det. Ska bättra mig förr eller senare, men skriver ju ändå bara för mig själv :)

Nu ska jag kika på lite sex and The city i väntan på att min Anton slutar kl tolv. Om jag orkar hålla mig vaken, är rätt trött.

Jag är trött, men kan inte sova. Har en ständig oro i kroppen. Så fort jag vaknar oroar jag mig. Ligger och funderar på olika saker, lösningar och problem. Antons familj var här igår och tittade på film. Rosie tyckte jag såg trött ut, och det gör jag verkligen. Har rynkor under ögonen, är blek och har ett allmänt hängigt utseende. Tur att det finns smink. Tog sömntabletter innan jag la mig, men de fungerar inge vidare. Har haft ont i huvudet flera dygn i rad som verkligen inte släpper. Det är inte lätt att vara positiv just nu men jag ska nämna tre positiva grejer så jag kan se lite ljus.
- På måndag får Almondie gå ut i hagen igen, då släpper min ångest för att hon står inne hela dagarna. (Istället får jag väl ångest för att hon kommer springa som en tok men det ignorerar jag just nu.)
- Jag har en fin man som ligger här bredvid mig.
- The vampire diaries börjar snart igen.
Kul att jag hade jätte svårt att hitta på en tredje, så negativ är jag just nu. Nedstämd kanske passar bättre.

Nu ska jag sätta på en dålig film så att jag blir uttråkad och kanske kan sova nån timme till.

Den här mannen är den bästa personen som vandrat in i mitt liv. Jag förstår verkligen inte alla gånger hur han står ut med mig utan att själv bli lika knäpp som jag. Han finns alltid till hands och ställer upp i alla lägen när jag behöver honom. Jag kan alltid räkna med att han hjälper mig, stöttar mig och tröstar mig utan att klaga. Vad tusan mer kan en tjej begära? Jag älskar dig min Anton Johansson. Jag längtar till den dagen vi ska gifta oss. <3

Besöket med veterinären gick väl sådär idag. Almondie skötte sig utmärkt för att ha stått på box i två veckor och att jag inte kunnat leda henne utanför stallet. Däremot var hon tvungen att bli behandlad en gång till. Hon hade blivit bättre men hade inte svarat på behandlingen tillräckligt. Så nu blir det att trycka i henne butta i 10 dagar till och vila i två veckor efter den här senaste sprutan. Sen ska han komma en gång till och eventuellt blir det en 3e spruta. KUL!! Känner mig bitter och orkeslös. La mig i soffan direkt när jag kom hem och sov två timmar. Snart ska jag köra Anton till jobbet som är snäll och jobbar åt mig och jag ska iväg för att köpa stolpar så att jag kan göra en mini hage i hennes stora hage.
Sen ska jag hem och sätta snoken i boken. Den där tentan hänger över mig men jag kan inte koncentrera mig. Det är värre än vanligt nu...

Ska den här resan ta lika lång tid nu som förut? 1,5 år tog det innan vi hittade vad det egentligen var för fel på Cracken. Kan inte hjälpa att jag tänker så.

Nyårsafton tillbringade jag med fina vänner och min älskling.
Vi hade nyårs brunch med champagne och massa gott för att sedan fixa oss i fleeera timmar innan en god middag med oxfilé och potatisgratäng. Sjukt hur lång tid det tar för 4 tjejer att göra sig i ordning, Anton var färdig på en kvart liksom! Inklusive att jag hade sminkat skägg och en fin bränna på honom..
Slutmålet var en maskeradfest hos Camilla och Eddie där vi skålade in det nya året tillsammans under fina fyrverkerier.

Det har blivit en ond cirkel det här, jag kan tusan inte sova på nätterna. Så fort det är något som oroar mig så känns det i hela kroppen på något sätt. Det suger ur all min energi men ger mig inte tillräckligt med ro för att varva ner. Ligger efter med så många timmars sömn så jag börjar bli lite orolig faktiskt. När jag har det såhär brukar det sluta med att jag blir fysiskt sjuk istället och jag börjar faktiskt få ont i halsen. Det blir till att äta c-vitaminer!!

Almondie har stått på box i snart två veckor nu, det är rena rama djurplågeriet känns det som. Jag ångrar så att jag inte släppte ut henne från första början istället. Men samtidigt så ville jag ge henne den här chansen att verkligen bli frisk. Jag ska ringa Rådberg, veterinären, om en halvtimme för att boka tid för ett återbesök. Förhoppningsvis kan han komma redan idag, jag vill bara få det gjort. Jag hoppas innerligt att hon inte behöver behandlas en gång till men jag är inställd på det!

Hela jag är typ inställd på ett kommande år av skador, ingen ridning. Det var ju så det blev med Cracken så jag är sjukt pessimistiskt när det gäller skador på hästar. Jag gillar inte veterinärer och deras återkommande dåliga besked. Jag har aldrig fått höra ordet "friskförklarad" och jag tror det är därför som jag blir så orolig i kroppen, själen. Men förhoppningsvis blir detta bra, det måste det bli!!

Nej, nu ska jag ladda upp för det här samtalet med veterinären.

Nu när det är ett nytt år så tänkte jag vara sådär lite klychig som alla andra och göra några nyårslöften för mig själv. Ett av dom är att jag ska försöka att ta upp det här med att blogga. Har väl aldrig varit sådär jätte flitig på den fronten, har oftast varit när jag går igenom en tuff period. Men nu ska jag försöka få med lyckan och vardagen också. Främst för att jag tror att i framtiden så kommer jag tycka det är roligt att se tillbaka i arkivet. Jag kommer ju fortfarande ihåg precis hur jag kände när jag skrev de där senaste inläggen som handlade om Cracken. Och det vill jag kunna göra mer, fast med sådant som har fått mig att må bra och kanske sånt som är dåligt. Jag kommer bara skriva för mig själv och antingen är det intressant eller inte.

Men okej, nu kör vi det här. Så mycket jag orkar och hinner med. Är ju inte känd för att ha ett slappt liv egentligen. Men desto mer att skriva om :) Gott nytt år bloggen hoppas vi får ett fint samarbete under kommande året!!