Go on and close the curtains, cause all we need is candle light.

Här var det längesen man visade att man fortfarande finns till.
Har inte haft tid eller ork till att skriva.

Mikaela och jag hade en super vecka i Turkiet. Den blev allt som jag behövde att den skulle vara. Var väldigt utvilad när vi kom tillbaka och det kändes jätte bra. Bilder och osv kommer sen när jag fått dom av Mickis.
Vi landade klockan tre på natten till onsdag. Fem var vi hemma. På onsdag eftermiddagen där sen åkte jag och Mamma och provred en häst som jag eventuellt skulle få låna. Den var super fin, eller kommer att bli. Men var alldeles för grön för mig. På torsdagen sen åkte vi till Mariestad och provred Lissabon. Känslan var skitfin och han hoppade super.
På fredagen så åkte jag med Mamma, Simon och William ner till Ullared och shoppade lite. Massor till lägenheten. Tanken var att vi skulle åka till Skara sommarland på söndagen, men det visade sig att det skulle bli dåligt väder just där. Så vi åkte till Grönvik min sista semester dag. Sen på måndagen gick jag på och jobbade jag första passet..
Sen har jag varit ledig i två dagar. 
Men till det viktigaste av allt. Jag ska k ö p a häst! HELT SJUKT..
I tisdags följde sofie med till Mariestad för att kolla om Lissabon skulle räcka till den dressyr som jag vill tävla. Hon red lite, gjorde sin magi. Och sedan sa hon att han skulle absolut räcka till, om inte ännu högre. Det var rätt så avgörande. Så igår ringde vi och sa att vi skulle ha honom. Och hur lycklig är man inte som hästtjej då? Grejen är att jag har varit så depp över att jag inte fått ihop ridningen med jobbet eftersom att jag vill jobba så mycket som möjligt, men jag vill ändå rida så mycket som möjligt. Och ända alternativet till att jag ska kunna få ihop det, har min mamma fått ihop det är att köpa eller låna häst. Och det blev första alternativet. För med egen häst, istället för att rida i ridgrupp på bestämd tid, så kan jag själv bestämma när jag ska rida. Så blir jag inringd till att jobba kväll så rider jag helt enkelt på fm och tvärt om. Så detta blir SUPER BRA! Jag kommer få ge upp mycket annat i livet, men det är det helt klart värt.
Så att nästa vecka åker vi upp och han ska besiktas och går han igenom den så tar vi med honom direkt till Eskilstuna. Däremot så är det värre med stallplats. Krångel hit och dit. Men jag hoppas att det går att lösa. Jag svävar på moln och nu ska jag snart jobba. Sju dagar i rad. Men det är okej. För jag ska få en häst. S h i t.
Nu måste jag diska lite. Gladhästtjej_90 HERÅ


So is this what its like, to be alone?



Så är det såhär det ska vara. Jag kom hem från jobbet igår,
till en tom lägenhet och satte mig och kollade på tv.
Somnade ensam. Vaknade nu och tog en dusch innan jobbet.
Sitter och äter frukost vid tvn, ensam.
Det är en konstig, men på ett sätt rätt så skönt.

Förövrigt, vilket känslovrak jag är. Upp och ner hela tiden.


.














Putting a wall

around your heart,

doesn't protect you.

It just shuts people out.




Jobba jobba jobba

Snart ska jag till jobbet och slita lite tills ikväll. Och sen imorgon är sista jobbdagen innan semester i två veckor. Det är nära. Riktigt nära. Och det är endast tre dagar kvar sedan är jag på väg till arlanda just nu. TRE DAGAR, TRE!! Sån sjuk bra tid att åka bort. Jag vill bara bort bort boooort. För jag orkar inte. När jag kommer tillbaka, ska jag aldrig mer titta tillbaka igen. Ska fokusera.

Bor iallafall helt och hållet i lägenheten nu. Känns rätt skönt faktiskt. Även fast just sovrummet är k a o s, av alla kartonger med kläder så kommer det snart att lösa sig. Måste få upp en del på viden och så vidare. Sen när jag fått köpa mitt vitrinskåp/bokhylla till vardagsrummet och en byrå till sovrummet så kommer det bli mycket hemtrevligare. Men framförallt när köksluckorna kommit, det ser ju inte klokt ut just nu. Detta kommer bli bra. Magkänslan är fin.



idiot

Dra åt helvete och tack för att du

gjorde detta enkelt för mig :)
fyfan för dig

Nytt liv, nytt hem, nya tag.

Så idag är det mycket som händer för sista gången..

Det var sista gången som jag hoppade tillsammans med tävlingsgruppen och med Magnus. Jag har sagt upp min plats och kommer inte att fortsätta till hösten. Så jävla sorgligt alltihopa bara. För jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men jag kan inte fortsätta. Jag missar alltför mycket eftersom att jag jobbar. Och jag måste sätta jobb i första hand nu. Frågan är ju bara; hur fan ska jag överleva? Det är ju ridningen som trots allt har hållt mig över ytan. Det är ju den som alltid fått mig att komma tillbaka efter hårda tider. Det är psykologi på hög nivå för en sån som mig. Tanken eller rättare sagt drömmen är väl att jag ska försöka hitta en häst som jag kan ha istället och utvecklas med. För om jag har en häst är det alltid lättare att anpassa det med jobbet istället för att man har fasta tider som jag ska rida på kvällarna, eftersom att jag ändå jobbar kvällar liksom. Mest iallafall. Fan det är en jävla röra hela skiten. Men är iallafall nöjd med min sista ridlektion. Jag hade min fina Nike, vi hoppade en bana, hade tävling.. och jag vann!







En annan grej är ju att idag är faktiskt sista natten som jag sover i mitt rum här hemma,
eller det kommer säkert hända fler gånger i och för sig. Men alltså.. jag flyttar imorgon.
Imorgon flyttar jag till MIN lägenhet där jag ska bo alldeles för mig själv. Shit. det är fan
så sjukt läskigt. Men det är dags nu. Dags för lilla mig att försöka bli stor och klara mig själv.
Själv kommer jag väl egentligen aldrig klara mig, men iallafall mer än vad jag gör nu.
Sluta vara beroende. Det är mitt mål. Det ända jag ska vara beroende av är mat.
Och.. ehm kanske godis också. Nemen allvarligt. Fan. Det här är ju sorgligt.
Nu ska jag kolla på Desperate Housewives istället. Sovgott, tänk inte på mig inte.



Alanya

Idag bokade Mikaela och jag en resa. Efter många om och men
och hit och dit så bestämde vi oss. Det lät "Nu tar vi den här".
Snacka om beslutångest på HÖG nivå. Men nu är den iallafall bokad.
Och vi åker om.. 1vecka!! helt sinnes sjukt.

Ska bli så skönt att komma bort  för ett tag och se vad som händer.
Även om det är mitt i en flytt och egentligen inte den mest perfekta
tidpunkten så känns det sjukt bra att få åka iväg.

All inclusive. Frukostbuffe, lunch, middag. Läsk, vatten och drinkar.
Mummss!!




Im mad as hell

Någon borde ge dig en örfil och be dig öppna ögonen.
Någon borde ruska om dig och få dig att förstå vad du förstår.
Någon borde skrika i ditt öra så att du kanske får vett i skallen.
Någon borde titta dig i ögonen och berätta att du beter dig som skit.
Någon borde ta dig hand och leda dig rätt, för du är så fel ute.
Någon borde få dig att förstå att du förlorat något som du egentligen vill ha.

Jag vet varför du beter dig som du gör.
Jag vet varför du är iskall, en idiot och självisk.
Jag vet varför du inte har vettet till att göra rätt saker.
Jag vet varför du gör allt som du gör.
Frågan är: Har du ens någon aning om vad du håller på med?




Forgive, sounds good
Forget, I'm not sure I could


Jag saknade inte dig. Jag saknade egentligen bara våra vanor.
Jag kommer ihåg hur du var nu. Och den här sidan hatade jag.
Jag saknar inte dig, jag saknade inte dig, jag saknade bara våra ögonblick.
När jag tittar på dig så är det något som fattas. Dina ögon glittrar inte längre.
Ditt leende är inte densamma. Jag ser att du skrattar och jag ser att du ler.
Men jag ser igenom det. Eller så är jag helt ute och svamlar.
Du kanske är nöjd med livet. Men jag vet att du blickar tillbaka.
Jag brukade också göra det. Men jag ska sluta. Jag orkar inte mer.
Det är dags att lämna detta bakom sig. Jag får ingenting ut utav det,
förutom magont och dålig självkänsla.

They say time heals everything, but I'm still waiting

Så idag är jag inne på min femte jobbdag, irad.
Imorgon är jag ledig, det känns skönt. Är lite sliten faktiskt.
Man blir fan sliten av att jobba kväll, strular till rytmerna liksom.
Jobbar inte på hela helgen, och nästa vecka jobbar jag endast
någon dag. Så nästa vecka koncentrerar jag mig på flytten.
De ska slipa golven på fredag och sedan har jag fritt fram att
flytta alla grejer. Så nu måste jag bara försöka packa också..
Det där med att packa är inte min starka sida. Men det är ju
inte så mycket... eller? Det jobbiga är när man ska rensa också.

Men NU innan jobbet ska jag ner på stan med Mickis och spendera
lite peeeeengar!



Vet du en grej?

Jag var i lägenheten idag. Allt var tapetserat klart och sådär. Men luckorna till köket har inte kommit än. Annars vet jag inte vad som ska göras mer. Tror att de kanske skulle slipa golvet i vardagsrummet. Men är faktiskt inte helt säker. Jag borde vara så glad och lycklig. Men när jag går där. Så känner jag mig så ensam. Så sjukt jävla ensam. Jag har ju vetat hela tiden att jag ska bo själv och att det kommer att bli såhär. Men allt är så sorgligt. För jag har ändå alltid föreställt mig att jag skulle göra allt detta med dig. Välja tapeter, soffa, matbord, färger, allt. Nu gör jag det ensam istället. Tar alla bestlut själv. Och det känns konstigt, för ja frågade alltid om din åsikt. Men det går över snart. För egentligen är jag inte ensam. Inte om jag inte vill vara det. För tiderna förändras.

I'm gonna find a way to make it, without you.

hjärtat

Den ena kämpar.
Den andra ignorerar.
Det borde vara enkelt.
Men det är inte det ändå.

I would touch you if I could.

Så helgen har bestått av jobb, sol, och alkohol.
I fredags var jag faktiskt ledig. Så då tog jag och mina två vänner oss ut till sundbyholm för att sola. Men där blåste det så mycket, så vi tog oss in till stan och la oss på djurgården iställlet. Där brände det fint!
Sedan åkte jag och frida ut till balen som rinman hade på sundbyholm. Där mötte vi upp Tobbe, som vi sedan drog med in till stan för att käka Pizza på Djurgården igen. Och varför sitter jag här och svamlar om min helg när jag egentligen hatar att skriva om sånt? Nej. Nu lägger jag upp bilder istället.


 
 


<3

Anyone can catch your eye, but it takes
someone special to catch your heart.



mitt i

"Döda mig. Häng mig. Stryp mig. Dränk mig. Slå ihjäl mig. Fan jag är så jävla dum i huvudet. Att jag lämnade allt för ingenting. Gick emot det som man inte fick gå emot bara för att pröva. Testa. Och kanske för att jag kände något. Du har bränt dina broar. Jag är så jävla ledsen. Så jävla ledsen för att jag grät. Jag får inte gråta. Jag får inte visa känslor. Det är sånt här som gör mig att bli rädd. När jag bryter allt jag byggt upp. Men du knäckte mig, ja du knäckte mig. Så jävla hårt. Hoppas du är nöjd. Varsågod. Här är allt ni vill ha."


.

Jag hatar att jag älskar dig

och jag älskar dig så mycket

att jag hatar mig.


Håkan Hellström är bäst på sommaren


Meet me halfway

   

Det finns inga ord som är rätt och jag vet inte vad jag ska säga.
Det finns inget jag kan göra, jag är helt maktlös och jag önskar
att jag kunde kontrollera situationen men jag kan verkligen inte.
Det är bara så jävligt alltihop vafan.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag hade förväntat
mig mer än såhär. tydligen.. Utan att jag visste om det hade jag
hoppats på en bättre reaktion. Jag släppte fan allt bara för du sa hej.

What do you want from me?

Weekend

För den som inte är intresserad av vad jag gjorde i helgen kan sluta läsa nu ;)
I helgen hände det grejer.
Det började med att jag var på grönvik hela fredagen för att träffa lite släktingar som kom ifrån Tyskland. Hade migrän hela dagen, hur jobbigt som helst. Så var sängliggandes ett bra tag. Men annars var det mycket trevligt, men så tråkigt att jag inte tog vara på att lära mig prata språket när jag gick i skolan. Jag förstår ju egentligen det mesta, men jag önskar att jag hade kunnat vara med och prata. Det värmer i hjärtat när man ser min mormor sitta där med sitt fina leende och pratar på tyska. Det finaste jag vet. Tyska är inget fint språk, men när hon pratar så lyser hon och det är det finaste jag vet.

Vi åkte hem på fredagskvällen. På lördagsmorgonen skulle jag egentligen ha åkt till sundbyholm och varit funkis där, men migränen hälsade på även denna dag. Och då är det inte värt det. På eftermiddagen åkte vi till Glanshammar för att min faster skulle gifta sig. Så fint. Och jag vill gifta mig. Verkligen. Men jag vill nog inte gifta mig i en kyrka, utan på någon strand någon stans. Det är så härligt att se lyckan mellan två personer. De är fortfarande så himla kära (varit tillsammans i många år), och det är så fint så fint. Vi åkte därifrån vid tio. Det betyder att vi var hemma typ elva.

Då kom Mickis hit. Vi drack alkohol. Och drygt en timme senare var vi ute på Harrys. Helfestligt! Och som vanligt skrattade vi. Och skrattade. Och skrattade!! Lite konstigt att jag inte har träningsvärk idag faktiskt! Det var en lyckad utgång, även denna helg.

Idag är det morsdag och den har jag självklart tillbringat med min mamma. Vi har varit på Marys Café, och sedan har vi varit på bio på kvällen; Sex and the City. Mysdag helt enkelt.

 
 

"Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig många gånger, och varje gång i samma person."


text som dödar



"Jag vet att du bryr dig. Att en bit av dig brinner fastän du inte säger någonting. Att du kanske kommer att avsky mig för det här. Men det här är ditt fel. Det här är ditt jävla fel. Du fick mig att göra såhär. För jag räckte till, för lite, för mycket. Att stå kvar när du bara ser på. Blunda åt allting. Saker som vi såg och visste om. Ser du nu när det inte finns där? För alla såg och visste. Alla. Förutom vi, du och jag. Men det är väl nu man faller tillbaka? När allting inte finns där längre. Det vi kallar kärlek vid sista ögonkast. Kärlek har en förmåga att göra en blind döv och stum, på samma gång. Att vi var stod nära, så nära så att man inte kan se. För alla viskade och sa. Det var bara vi som inte lyssnade. Att vi var. Att vi älskade och kände. Saker som vi aldrig pratade om. Allt som vi nekade fanns där. Och än idag kan jag titta på dig och känna hur det pirrar lite i magen. Jag saknar oss, vi, du och jag. Det är ditt fel att jag valde honom. Det var du som lät mig gå.

Kom inte tillbaka och säg att du ångrar. Kom inte tillbaka och säg att du såg och visste. För det vet jag att du gjorde, men du blundade. Kom inte tillbaka och säg att du älskar. Jag vet redan om det."
av http://ohstefanie.devote.se/

Where the story ends.

Jag vet inte
Jag vet inte
JAG VET INTE

Fan vad jag hatar när jag inte kan sätta ord på allt som försigår i huvudet. Och egentligen är det ingenting som jag borde skriva här, har jag insett. Men vart ska jag annars göra det? Jag måste på något sätt.. Jag hatar mig själv för vad jag håller på med just nu och jag önskar att jag kunde känna annorlunda.

Jag tror bara jag måste vara ensam.
Få kontroll på mitt huvud. Mina tankar.
För nu är allt ute och svävar någonstans och
jag har ingen aning om vart det kommer leda.

Du förtjänar mer än såhär och jag är ledsen fan.

.

Have you ever loved somebody
so much it makes you cry?


>

Have you ever needed something so bad,
you can't sleep at night?



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0